Uppenbarligen avslöjar en undersökning som DN beställt att var tredje struntar i klimathotet. Bra. Vi ska inte ge efter för hot. Ty just klimathot är ett ytterst passande begrepp, då detta till stora delar inte är något annat än hot från vänster om ond och bråd död om vi inte drar ned på vår livskvalitet och endast låter en liten elit (naturligtvis är politiker undantagna från alla åtgärder man vill driva igenom) leva bra.
Man hotar med klimatet för att få igenom klassisk vänsterpolitik, stoppa frihandel, fri rörlighet, och företag.
Allt detta uppbackat med ytterst tvivelaktig vetenskap och en stor propagandemaskin. För mera läsning om detta rekommenderar jag:
Klimatsvammel
Klimatbluffen
Moderna Myter
Greenie Watch

Läs då detta.

Det beror, naturligtvis, på vem du frågar. För egen del vill jag påstå att det ligger i det ‘gudomliga’ (i brist på bättre ord) hos människan. Vår skaparkraft, vår förmåga att omdana världen så att den passar våra syften.
Att se en stad, se den kraft och förmåga som skapat detta, är att insupa människans storhet. Se hur vi format ett hårt och kallt landskap till en plats för våra behov, en plats av människan. Vi har omdefinierat själva landskapet, tvingat naturen till vår form, att anta den skepnad som passar oss. Detta är inte bara en stor bedrift, det är också grundläggande för mänsklighetens utveckling. Det var med våra första kliv av omdanande av naturen som vi påbörjade vår tekniska och intelektuella utveckling.
När vi övergav nomadlivet, jakt och samlande, genom att tämja marken, skapa betesmark av skog och domesticera djur som den utveckling som lett till dagens välstånd tog sin start.

Visst kan man invända, säga att vi inte borde förändra naturen, påstå att det är fel. Men är det verkligen det? I naturen ser vi dagligen hur andra livsformer föröker göra just detta, om än inte med samma effektivitet som människan. Bävrar dämmer upp åar och floder. Termiter skapar stora, och väldigt imponerande, ’stackar’. Korallrev är, egentligen, inget annat än resultatet av djurs aktiviteter, en form av koloni skapad inte av naturen själv, utan av organismer för sin egen överlevnad. Skulle människans omformande av naturen, för sin egen överlevnads skull, vara mer fel?

Visst borde man, istället för att hylla hjälplöshet, oförmåga och handfallenhet, hylla det vackraste hos människan. Entrepenörskapet, skapandekraften, viljan och förmågan. Det är dessa egenskaper som lyft oss från stenålderns mörker till dagens välstånd och välmåga.

Hyser jag nu förhoppningar om att snart åter skriva något.
Men nu e det fopoll på TV.

Med anledning av den fortsatta blockaden av Lilla Karachi gick jag och ett antal arbetskamrater återigen och åt lunch på restaurangen.

Precis som tidigare smakade det riktigt bra, och alla var nöjda. När vi lämnade var det i princip fullsatt.
Dock hade syndikalisterna börjat samlas så smått denna gång. Möjligen för att det är sportlov.

Nästa gång blir det troligen en senare lunch, eller möjligen middag.

När blockaden mot lilla Karachi fortsätter och Polisen inte ens försöker skydda medborgarna, utan låter maffialiknande krafter spela fritt undrar man vad polisen egentligen gör för nytta.

Man utreder inte stölder, inte misshandel, inte inbrott… Men man gör görna razzior och beslagtar servrar skyddade av grundlagen, spärrar bonzaiträd siter, plockar in kända missbrukare för narkiotikainnehav om och om igen, och jagar väderkvarnar tillsammans med Bodström.

Det verkar för övrigt mycket underligt att man inte har polisnärvaro vid lilla Karachi, när man vet att Syndikalisterna är våldsamma. Jag utgår från att man ej har det, ty om det fanns borde man väl ha gripit misshandlaren.

Uppenbarligen har nu skatteverket ‘kommit över’ uppgifter om bankkonton i Lichtenstein. Uppgifter som, enligt HAX är stöldgods.
Definitionen av Häleri är, såvitt jag vet:

1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott, 2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv, eller 3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom brott tillkommen fordran.

Borde man då inte kunna polisanmäla skatteverket, eller dess generaldirektör, eller vad de nu har, för häleri?
Det vore iaf trevligt om det gick.

Under olika debatter hörs det, inte alltför sällan, från vissa håll åberopande av mänskliga rättigheter. Inte de allmänt accepterade rättigheterna, utan andra ‘nya’ rättigheter. Dessa brukar ofta handla om rätten till arbete och rätten till mat.
Man kan bland annat läsa om hur rätten till mat skall anses vara en form av självförsvar, hur de som har mat på något vis skall anses utöva våld mot de som saknar mat, enbart för att de inte delar med sig, samt att brukandet av våld från den svältandes sida då skall ses som en form av självförsvar.

På liknande vis anser man att när den som saknar arbete förvägras anställning av näringsidkare skall detta ses som att entrepenören, då denne tar ut sin vinst, i princip stjäl den icke anställdes lön.
Båda dessa idéer är, naturligtvis, uppåt väggarna fel.

Visst nämner man rätten till arbete i FN’s mänskliga rättigheter, men här syftar man snarare på att staten inte har rätt att förvägra någon rätten att arbeta eller söka jobb, inte att enskilda näringsidkare måste anställa alla som vill ha jobb.

Sammanblandningen av rätten att försvara sig, samt sin egendom, (en grundläggande rättighet), med ‘rätten’ att ta eller stjäla mat (som jag nämnde tidigare) är ytterst irriterande, och baseras endera på okunskap eller medveten feltolkning och bristande logiskt resonemang.
Man tycks mena att de som har mat indirekt stjäl maten från de svältande, varför brukandet av våld för att få råd med mat kan anses godtagbart. Detta är naturligtvis galet. Detta kan endast vara sant om och endast om tillgången på mat och pengar (med vilka man kan inhandla mat) vore ett nollsummespel, vilket det inte är, samt om de som har råd med mat får detta genom att råna de som sedan ej har råd med mat, något som inte heller sker. (I vissa fall, under speciella styren kan detta dock vara sant, när vissa skurkstater verkligen plundrar ett land och dess innevånare samtidigt som man själv lever gott. Detta kan man ofta se exempel på i bland annat afrika, samt i vissa fall sydamerika.)

Liknande resonemang kan ibland läsas kring ämnen som arbete, man suger ut(!!!) arbetare genom att ge dem lön, men behåller vinsten till ett företags ägare (hur i helvete kan man suga ut någon som får lön för sitt arbete, och varför är det fel att ägaren tar ut vinst från sin egendom? Det är väl snarare en rättighet, samt en premiss för att företag skall existera.).

Jag ser ingen poäng med att skriva mer om detta, det vore överflödigt, som att slå straffar i öppet mål. Således gör jag ej heller så.

På SVD brännpunkt finner jag en besynnerlig artikel (artikel är nog fel benämning, det är väl snarare ett debattinlägg) angående fri marknad och litteratur.
Det är författaren Ulf Eriksson som skrivit detta, och jag måste säga att jag förvånas av hans resonemang.

Eriksson ställer ett par frågor riktade till Holstein, frågor vilka jag tolkar Eriksson anser bör ställas till alla som delar Holsteins perspektiv, varför jag ämnar svara. Efter bästa förmåga. Notera att jag inte svarar åt Holstein eller ens vet till 100% vad vederbörande menat med sina utsagor. Jag svarar utefter vad jag menat om utsagorna varit mina.

”Kultureliten” har dock begått ett misstag när man raljerat över Staël von Holsteins bristande erfarenheter. Istället bör man ta hans hållning på allvar och rikta några enkla frågor till honom.

Vad menar han närmare bestämt med att kulturen bör bli ”en mer integrerad del i entreprenörskapet och företagandet och tvärtom”?

Man måste sluta se kulturproducenter enbart som kulturproducenter. Precis som för alla andra som vill livnära sig på något måste man göra så genom att sälja sin produkt, inte via kulturstöd. Konstnärer blir entrepenörer. Detta är fullt logiskt. Om man inte kan livnära sig på det på en fri marknad är det en hobby, inget mer.

I vilken bemärkelse är det idag innovativt att säga att alla poeter borde lägga upp sig på nätet eftersom det ter sig önskvärt ur ett ”kostnads-, logistik-, distributions- och effektivitetsperspektiv”?

Naturligtvis bör detta vara upp till varje näringsidkare, men det verkar vettigt om man vill nå en så stor publik som möjligt med sin produkt. Precis som många små band lägger upp sina alster på youtube och dylikt.

Jag gissar att han har en husgud: optimeringen. I varje led vill han att resursanvändningen ska bli optimal, trögheten och spillet minimala. I förstone kan det verka vettigt: man går till biblioteket för att söka information, eller hur?, och om den informationen finns på nätet kan man ju lika gärna söka den där, och då framstår med ens biblioteket som en onödig byggnad. Riv!

Det är fel tänkesätt från början. För det är också ofta så att jag söker ­information för att få anledning att gå till biblioteket. Förhållandet mellan mål och medel är inte alltid entydigt.

Kostnadseffektivisering och optimering är viktigt för alla näringsidkare. naturligtvis för varje entrepenör själv bestämma vad han eller hon vill göra, men troligen blir det lättare för dem att konkurrera om de också optimerar.

Anledningen till att någon går till biblioteker är inte viktig, kommer folk dit så gör de. Om inte så är det läge att lägga ned det, ty det finns ingen som helst anledning till att alla svenskar skall betala för bibliotek, bara för att herr Eriksson tycker om dem.

Det finns också annat i Erikssons artikel jag finner värt att bemöta.

Det författarna gör faller delvis ­under en annan värdebildnings­process än den marknadsekonomiska. Det kan räcka att påminna om att litteraturen har en okänd adressat, till skillnad mot andra budskap i samhället som så gott som alltid riktas till genomanalyserade målgrupper. Staël von Holstein skriver i Expressenartikeln: ”Jag vill att marknaden ska råda, för marknaden är vi.”

Men hans ”vi” är för litet.

Marknaden har att hejda sig inför en rad värden som inte kan mätas och som måste försvaras utifrån andra argument. Ett sådant omätbart värde är för den delen Staël von Holsteins eget engagemang för friheten.

Eh, nu blir jag lite förvirrad. Omätbara värden?
Det ligger i ett värdes natur att vara mätbart. Annars är det inget värde. Frihet kan anses vara mätbart i frånvaro av förtryck. Också frihetens fördelar är mätbara i grad av högre välstånd. Men frihet i sig kan nog ej anses vara ett värde, snarare ett tillstånd.

Men låt oss anta att dessa värden ej är mätbara. Är det då vettigt att fatta några beslut baserat på dem? Naturligtvis inte, det vore precis lika dumt som att fatta beslut baserat på guds existens. Något som görs då och då, med övervägande negativa konsekvenser.

En läsvärd artikel tar upp hur det står till på LHS vad gäller ‘kränkandet’ av elever, och jag misstänker att det som tas upp allt oftare kommer att ses hända även på andra lärosäten givet att ‘Queerteorin’ och Stadsfeminismen växer sig än starkare.

Jag har lite svårt, då artikeln följer ett underligt upplägg, att exakt utröna vad som hänt. Men uppenbarligen har en lärare låtit påskina att denne anser att queerteorin är nys, en inte helt ovanlig inställning, vilket resulterat i en anmälan mot skolan för att denna uppenbarligen uppträtt på en kränkande sätt. Eleven som stod för anmälan, samt andra elever fick 30k som plåster på såren, dock via förlikning:

Två år senare fick han rätt. Lärarhögskolan, där Eklund undervisar, betalade ut 30.000 kronor var till Nilsson och två andra studenter för att skolan skulle “ha uppträtt på ett kränkande sätt”. Vad jag förstår var det en historisk förlikning som satte djupa spår i högskolan.

Anledningen till att artikeln är svår att följa torde vara det faktum att man ämnar återkomma till det hela i en senare artikel. Redan nu kan man dock dra slutsatsen att anmälaren tycks vara en ovanligt liten människa:

Nilsson, däremot, är säker på sin sak. Men inte nöjd, eftersom den anmälde läraren ännu undervisar på högskolan. “Han skall bort”, säger Nilsson. Hans åsikter och hans pedagogik är skadliga för studenterna. Men han behöver inte förlora jobbet: “Alltid behövs det någon som tömmer papperskorgarna”, skrattar Nilsson.

Grunden till anmälan tycks iaf, så långt det går att utläsa, vara rent politisk:

Eklund skulle aldrig säga ‘Eva’, menar Nilsson. Lärare Eklund är “bärare av patriarkala göranden”. Hur det märks? “Svårt att beskriva…” Men det är något som Nilsson känt på sig en längre tid. Och i januari 2005 anmälde han (och två andra studenter) Eklund. Anonymt. De lät föreningen Gaystudenterna underteckna anklagelseakten. Nej, Nilsson kände sig inte kränkt av vad Eklund sagt. För honom var det “en könspolitisk fråga”. Man kan inte ha lärare som fnyser åt queerteori, säger Nilsson. Det är queerteorin som gäller.

Man har alltså beslutat sig för att anmäla läraren enbart på grund av att denne ej anser att queerteorin än något att ha. Tänk vad underbart att alla med andra åsikter än en själv kan anses agera diskriminerande. En stor dag för yttrandefriheten. Sannerligen.

Själv har jag väldigt ‘dålig’ syn på både queerteorin och genusvetenskapen. Men det har jag å andra sidan om alla så kallade ‘vetenskaper’ som grundar sig i vilt fabulerande snarare än matematik. Jag avslutar med två(japp idag är jag generös) citat från Roger Bacon:

“If in other sciences we should arrive at certainty without doubt and truth without error, it behooves us to place the foundations of knowledge in mathematics.”

“Mathematics is the gate and key of the sciences. …Neglect of mathematics works injury to all knowledge, since he who is ignorant of it cannot know the other sciences or the things of this world.”

All sann kunskap måste kunna härledas matematiskt, så enkelt är det.