Nej, det finns inga bevis för det.


På Kulturrevolution skriver Carl-Robert en läsvärd artikel om gud och universum. Han använder sig av någon form av logik för att grunda sitt påstående att så måste det vara.
Läsvärt, som sagt, men uppåt väggarna fel.
Han skriver:

Om vi nu antar att det existerar något (universum) så uppkommer frågan hur detta uppkommit.

Vi behöver inte anta något sådant. Vi vet att något existerar som vi valt att kalla universum. Vi vet att det existerar eftersom:
a) Vi kan uppfatta delar av det med våra sinnen, och:
b) det innehåller/består av energi. Precis som allt som existerar.

Nå, det var egentligen bara en parentes jag störde mig på och kanske lite onödigt att anmärka på, så låt oss gå tillbaka till argumenten istället.

Man skulle kunna tänka sig att universum alltid har existerat. Även på den här punkten är vetenskapen och kristendomen överens om att det inte verkar vara något trovärdigt svar. Av vad vi vet idag så hade universum en begynnelse, och på ett abstrakt logiskt plan finns det problem med tanken på oändlighet. Om tiden i universum är oändlig så borde den inte kunna röra sig alls. Det skulle i så fall stämma med vad vissa grekiska filosofer hävdade: Att det inte finns tid och förändring. Men det förefaller inte troligt.

Här har Carl-Rober till en början rätt, vetenskapen och kristendomen anser båda att universum inte alltid existerat i sin nuvarande form. Men finns det verkligen problem med tanken på oändlighet? Jag är inte helt säker på det.
Carl-Robert menar att om tiden är oändlig borde den inte kunna röra på sig alls, dock gör han här felet att anta att allt i universum har samma tid, så är det inte. Som ett resultat av relativitetsteorin vet man att varje ting/observatör i universum har ett eget mått på tid, och med ett eget mått kan alltså alla ting, som inte är oändliga, relatera till sig själva mot andra saker enligt sin egen tid. Eftersom vi vet att proton sönderfall sker, så finns inget oändligt i universum. Men själva universum kan mycket väl vara oändligt. Även om det mesta, ja nästan allt, pekar på att det inte är så. Men det finns ingen logik som säger att det inte kan vara så.
Om man så tänker sig att universum existerade innan big bang, men i form av en singularitet, så inser man att eftersom inget är mätbart innan big bang, och massan var oändlig så kan man helt enkelt bortse från allt som hände innan men en existens var möjlig, bara irrelevant. Givet att det enda som existerade var denna singularitet, så behövdes ingen tid. Då big bang sker, föds däremot tiden. Men materialet kan ha existerat innan.

Man kan också tänka sig att universum har skapat sig självt. De logiska problemen med detta förefaller fullkomligt oöverstigliga. Frågan är om inte detta är det minst troliga. Hur kan något som inte existerar skapa sig? Icke desto mindre finns det intressanta diskussioner från kvantfysiken om att något skulle kunna poppa upp ur tomma intet. (Men i så fall kanske även exempelvis vin eller talande buskar kan göra det…)

Men gud kan uppenbarligen skapa sig själv?
Om universum är ett slutet system så måste det alltid ha existerat i någon form. På grund av energiprincipen. Jag antar nu att Carl-Robert inte vill utmana termodynamiken. Det andra alternativet är att universum inte är ett slutet system. Då kan vad som helst ha skapat det, det behöver inte vara en gud.

Som jag ser det återstår tanken om att något utanför universum har skapat det existerande. Om man också är öppen för den tanken så finns det heller inget som motsäger att detta något kan visa sig i världen genom kanske en brinnande buske.

Här gör Carl-Robert ett stort tankefel.
Bara för att universum inte är ett slutet system så måste det som påverkar universum vara gud?
vad missade jag?
Det kan väl vara vad som helst, varför just en gud?

Annonser

9 svar to “Nej, det finns inga bevis för det.”

  1. Carl-Robert Says:

    Men är det inte just så att termodynamikens andra lag säger att universum inte kan ha existerat alltid? I så fall borde det ha drabbats av värmedöden.

    Alltså är vi tillbaka vid punkten då teorierna bryter samman. Man kan naturligtvis hävda att något som till sin natur lyder under samma lagar som vårt universum fanns innan detta… men börjar inte hela resonemanget om då?

    För övrigt spetsade jag så klart till det för att få det lite intressantare. Gud kallar vi det som det kosmologiska gudsbeviset hävdar är den enda förklaringen till att existens som lyder under observerbara naturlagar kan existera.

    Hur kristendomen sen går vidare därför genom mängder av argument, källor, påståenden och resonemang är en helt annan historia.

    Som jag ser är vi överens om att universum i sin nuvarande form inte kan ha existerat för alltid. Kvarstår att något annat (till sin natur väsenskilt) existerade innan. Jag förstår inte riktigt ditt motargument. Vi förefaller vara överens om att vart det kosmologiska gudbeviset pekar. Eller?

  2. Adam K Says:

    ”Men är det inte just så att termodynamikens andra lag säger att universum inte kan ha existerat alltid? ”

    I sin nuvarande form ja. Jag tror att som en singularitet kan universum ha existerat.

    ”För övrigt spetsade jag så klart till det för att få det lite intressantare. Gud kallar vi det som det kosmologiska gudsbeviset hävdar är den enda förklaringen till att existens som lyder under observerbara naturlagar kan existera.”
    åh, så gud behöver alltså inte vara ‘gud’. GUd är bara en term för det okända.

    ”Som jag ser är vi överens om att universum i sin nuvarande form inte kan ha existerat för alltid. Kvarstår att något annat (till sin natur väsenskilt) existerade innan. Jag förstår inte riktigt ditt motargument. Vi förefaller vara överens om att vart det kosmologiska gudbeviset pekar. Eller?”

    Det verkar väl vara terminologin vi är oense om. Eftersom du med ordet gud uppenbarligen kan mena oupptäckta fysikaliska lagar så är vi möjligen ense. Jag trodde att du med ordet gud menade gud.

    Så nu har jag skrivit allt i onödan. *suck*

  3. Carl-Robert Says:

    ”I sin nuvarande form ja. Jag tror att som en singularitet kan universum ha existerat.”

    Japp, det är ju ungefär vad det kosmologiska gudsbeviset säger.

    ”Det verkar väl vara terminologin vi är oense om. Eftersom du med ordet gud uppenbarligen kan mena oupptäckta fysikaliska lagar så är vi möjligen ense. Jag trodde att du med ordet gud menade gud.”

    Tja, oupptäckta fysikaliska lagar är det ingen som utesluter. Jag säger bara att allt vad vi vet pekar mot att att det är riktigt att anta att något som inte lyder under nuvarande kända lagar fanns innan universum blev till (eller om du hellre vill utrycka det så: universum såg annorlunda ut då).

    Så ja, med ordet Gud menade jag Gud. jag anser inte att kosmologiska gudbeviset faktiskt lyckas bevisa att Gud finns, det bara visar att det är ännu märkligare om han inte finns.

  4. Carl-Robert Says:

    För att förtydliga: Vad är en ”singularitet” som existerar utanför vår uppfattning om tid och har alltid existerat innan (?) universum med dess naturlagar blev till tack vare denna singularitet?

    I mina öron låter det som Gud.

  5. Adam K Says:

    ”Så ja, med ordet Gud menade jag Gud. jag anser inte att kosmologiska gudbeviset faktiskt lyckas bevisa att Gud finns, det bara visar att det är ännu märkligare om han inte finns.”

    Av vilken anledning skulle det vara märkligare utan en gud(i betydelsen gud) än med en gud. Det förstår jag inte. Varken matematiskt (sannnolikhetslära) eller logiskt.

  6. Adam K Says:

    ”För att förtydliga: Vad är en “singularitet” som existerar utanför vår uppfattning om tid och har alltid existerat innan”

    Med en singularitet menar jag här en enda punkt med oändlig massa, eller svart hål, om du hellre vill kalla det för det. Givet att denna singularitet är det enda som existerar finns inget behov av tid. Det var vad jag menade.

    Därmed inte sagt att den, givet att något annat existerat, kan anses oändlig. Den kan endast anses vara oändlig om den är ensam. Innan denna singularitet kanske hundratusentals andar existerat var för sig, men om inga har existerat samtidigt utan var och en alltid har varit ‘världsalltet’ kan den enda vi känner till anses alltid ha existerat.

  7. Adam K Says:

    oops, med ”andar” menar jag andra… litet typo

  8. Kung Knegoff Says:

    Jag tycker det här var den bästa läsningen av allt:
    ”Eftersom vi vet att proton sönderfall sker, så finns inget oändligt i universum.”

    Medan det i länken du hänvisar till som förklaring av fenomenet står:
    ”There is currently no evidence that proton decay exists.”

    Hahaha! Jag tycker du borde läsa på lite mer innan du uttalar dig.. eller åtminstone läsa den information du hänvisar till för att stärka dina egna argument.

    Gud, så fånigt! ^^

  9. Adam K Says:

    lol, touché.
    Mycket pekar på en existens av protonsönderfall, men tyvärr är det mycket svårt att upptäcka. Man kan inte upptäcka det direkt, utan det måste helt enkelt härledas indirekt från sådant man kan upptäcka, därför har det inte verifierats.

    Protonsönderfall är en relativt godtagen hypotes, som är anledningen till att universums framtid endera anses utgöras av en kollaps, eller värmedöden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: