Du får inte tänka själv.


I god socialdemokratisk anda säger byggnads upp sitt avtal och man utesluter inte stridsåtgärder i nästa vecka. Man kan tro att en stor konflikt är grunden till detta, att arbetsgiverna verkligen satt sig på tvären. Men icke. Precis som med vänsterpolitik handlar det om att inskränka individens rätt och möjlighet att på verka sin egen situation, och tvinga in dem i ett beroendesituation:

Men på kvällen konstaterar Antoni att samtalen fastnat i den så kallade partsförhållandefrågan, som handlar om hur långtgående uppgörelser anställda och arbetsgivare kan träffa utan fackliga avdelningars inblandning.

Hur kan man som fackförbund anse sig ha rätten att vägra sina medlemmar möjligheten att tänka och agera själva, hur kan detta vara i deras medlemmars bästa intresse? Det handlar bara om fackligt maktutövande, att hindra duktiga individer från att få möjligheten att själva förändra sin egen situation. Man vill göra medlemmarna passivt beroende av facket.

Annonser

4 svar to “Du får inte tänka själv.”

  1. Mats Dagerlind Says:

    Facklig samverkan handlar om asolidaritet, att det som är rimliga villkor för den ene också är det för den andre, vare sig han eller hon har talets eller förhandlingsteknikens gåva. Denna samordning hindrar också arbetsgivare att spela ut arbetarna mot varandra och konkurrera om jobben med underbud.

    Motståndet mot fackföreningar är liberalismens kanske märkligaste karaktärsdrag – fast i ärlighetens namn är nu inte alla liberaler emot fackföreningar, det verkar företrädesvis vara unga omogna nyliberaler med betydligt sämre förankring i verkligheten än i den bokliga politiska teorin. Dessa har dock en tendens att växa till insikt. Goda exempel på det är statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminster Anders Borg som i sin undgom pläderade för skrotandet av alla välfärdssystem respektive legaliserande av narkotika.

  2. Adam K Says:

    ”Facklig samverkan handlar om asolidaritet, att det som är rimliga villkor för den ene också är det för den andre, vare sig han eller hon har talets eller förhandlingsteknikens gåva.”

    Naturligtvis är det en fråga om hur man vill ha det. En ojämn fördelning av välmåga eller en jämn fördelning av armod. Förklara varför den som vill inte skall få förhandla själv.

    ”Motståndet mot fackföreningar är liberalismens kanske märkligaste karaktärsdrag – fast i ärlighetens namn är nu inte alla liberaler emot fackföreningar, det verkar företrädesvis vara unga omogna nyliberaler med betydligt sämre förankring i verkligheten än i den bokliga politiska teorin.”

    Det är väldigt få liberaler som är motstådare till människors rätt att organisera sig. Ingen faktiskt. Motståndet till fackförbunden föds ur institutionaliserandet av fackföreningarna och en i stort sett oinskränkt makt till dem. Motståndet handlar om fackföreningarnas hat mot individen, hur de undetrycker skapandekraft och individualism. Man sätter arbetsplatser i blockad bara för sakens skull, inte för att någon far illa. Man försöker motverka frihandel med tjänster och hindra välståndet från att nå mindre utvecklade länder. Facken står, i detta nu, för protektionism, rasism och undertryckande av individen. Därmed inte sagt att de aldrig har gjort något bra, för visst behövdes de i början av seklet och kommer att behövas i någon form. Dock inte med den makt de nu har.

  3. Mats Dagerlind Says:

    Det finns väl inget som hindrar den som vill förhandla om bättre lön och villkor själv att göra detta – avtalen anger bara en miniminivå ett visst mått av anständighet för villkoren på arbetsmarknaden.

    Att kollektivavtal av svensk modell skulle leda till ”en jämn fördelning av armod” finns ingen täckning för i sinnevärlden. Sveriges näringsliv blomstrar, reallönerna ökar, exportindustrin går bra, de offentliga finanserna är i ordning (om vi bortser från de borgerligas upplånade statsskuld på tusen miljarder) och arbetsfred råder och har så gjort i betydligt högre grad än i länder med svagare fackföreningar.

    Frihet från lagstiftning på arbetsmarknaden till förmån för avtal innebär inte att man har rätt att ställa sig utanför, lika lite som man kan ställa sig utanför lagen. Valet står mellan att ta ansvar genom att träffa avtal eller att staten fråntar parterna rätten om den inte förvaltas ansvarsfullt och ersätter den med lag. Varför liberaler försöker underminera avtalsmodellen och därmed lägga grunden för lagstiftning är obegripligt eftersom besluten då flyttas från parterna till parlamentet, dvs en starkare stat och en svagare individ, vilket ur liberalt perspektiv är något negativt.

    Inom traditionellt problematiska branscher som restaurang är det dessutom extra viktigt att avtal upprätthålls, här förekommer de mest flagranta övertrampen mot arbetstagares rättigheter i Sverige.

  4. Adam K Says:

    ”Det finns väl inget som hindrar den som vill förhandla om bättre lön och villkor själv att göra detta – avtalen anger bara en miniminivå ett visst mått av anständighet för villkoren på arbetsmarknaden.”

    I byggnad fall jag skriver om så handlade det hela just om individens rättigheter att träfa egna avtal med arbetsgivaren. Jag vill också minnas att en viss salldsbar faktiskt hade bättre avtal än kollektivavtalet och ändp blev satt i konkurs.

    ”Frihet från lagstiftning på arbetsmarknaden till förmån för avtal innebär inte att man har rätt att ställa sig utanför, lika lite som man kan ställa sig utanför lagen.”

    Här uppstår problemet, hur kan fackförbunden ha samma tvingande rätt som en lagstiftning. Fackförbunden som faktiskt är politiska föreningar som utesluter människor på grund av deras åsikter.
    Borde man då inte ha rätt att ställa sig utanför detta och teckna sitt egna avtal. Frånvaron av lagstiftning gör det hela demokratiskt tvivelaktigt eftersom man inte kan påverka det hela. Bättre då med en lagstadgad minimilön.

    ”Varför liberaler försöker underminera avtalsmodellen och därmed lägga grunden för lagstiftning är obegripligt eftersom besluten då flyttas från parterna till parlamentet”

    Maktförhållandet i avtalsrörelsen är tveksam med enormt mycket lagstadgad rätt till facken som tex sympatiåtgärder osv. Strejkrätten i Sverige är för stark.

    ”Inom traditionellt problematiska branscher som restaurang är det dessutom extra viktigt att avtal upprätthålls, här förekommer de mest flagranta övertrampen mot arbetstagares rättigheter i Sverige.”

    Exakt vilka rätigheter syftar du på, jag har jobbat extra inom restauragbranchen och märkte ingenting. Naturligtvis kan du påtstå att det är ‘tack vare facket’ som jag inte märkte något, så därför ber jag om exempel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: