Risken med ordningsbetyg.


Den stora risken med förslaget om ordningsbetyg tror jag inte ligger, som Lärarförbundet befarar, i att ögontjäneri skall löna sig.

I höst får Stockholms elever betygsliknande omdömen i flera steg – från första klass. Vad de kan och hur de uppför sig ska bedömas. Lärarförbundet fruktar ögontjäneri, men på Bredängsskolan tror eleverna att det kan bli lugnare i klassrummet.

Ögontjäneri är jobbigt, och i vissa fall kanske det kan löna sig, men på det stora hela tror jag att det kommer att vara ett litet problem jämfört med de svårigheter jag befarar. För att förklara vad jag menar vill jag citera Alan Kay som om sin tidiga skolgång sade följande:

”By the time I got to school, I had already read a couple hundred books. I knew in the first grade that they were lying to me because I had already been exposed to other points of view. School is basically about one point of view — the one the teacher has or the textbooks have. They don’t like the idea of having different points of view, so it was a battle. Of course I would pipe up with my five-year-old voice.”

Visst har Kay rätt (ja, det finns undantag, men det är inte ovanligt att det är som han säger), många lärare uppskattar inte att bli ifrågasatta och/eller emotsagda och risken finns att vissa lärare blandar ihop ifrågasättande och diskussion med dålig ordning. Detta kan på sikt betyda att barn och unga slutar ifrågasätta och diskutera för att inte få dåliga ordningsbetyg, vilket skulle vara mycket mycket allvarligt.

Ifrågasättande och diskussion av sanningar och kunskap är grunden för dagens vetenskapliga metod, och att ha en skola som kväver sådant ifrågasättande ser jag som något djupt oroväckande. Inte bara för att ett vetenskapligt synsätt hotas utan också för att ett fungerande samhälle kräver att befolkningen ifrågasätter makthavarnas beslut. Jag hoppas att jag har fel, men jag befarar att ordningsbetygen kan komma att användas på fel sätt, inte för att lärare än onda, utan för att de är mänskliga.

Annonser

3 svar to “Risken med ordningsbetyg.”

  1. urok2 Says:

    Sorry, men den invändningen är ett lyxproblem. Dessutom är den begränsad till de ämnen där det finns åsikter, främst de samhällsvetenskapliga. Men problemen är snarare de här: Under en period fungerade jag som stödperson åt en kille i högstadiet (med sociala men inte intellektuella problem). Vid ett tillfälle skulle jag förhöra honom på ett avsnitt i historieboken om Spanien och den arabiska invasionen 711. Problemet var inte att man kunde tolka invasionen (och reconquistan) ur olika synvinklar och ifrågasätta traditionell historietolkning etc. Problemet var att killen (8:e klass) inte egentligen visste vad en arab eller en spanjor var. Det hade givit honom lika mycket att läsa om orcher, eller ewoker. Eller få texten på latin eller grekiska. Så möjligen kan de mycket begåvade (ett fåtal) lida för att skolan bara ger en sanning, men för de flesta är det inte aktuellt att tänka kritiskt, eftersom de har en kunskapsnivå som bara nätt och jämnt möjliggör något strukturerat tänkande över huvud taget.

  2. Adam K Says:

    Visst är problemet du nämner större, men det kommer med största sannolikhet inte att påverkas av ordningsbetygen, vilket det problem jag tar upp mycket väl kan.

    Från min skoltid måste jag dock tillstå att de elever (som vanligt en generalisering som inte stämmer på alla) som har ett så pass begränsat kunnande som det du beskriver faktiskt har det på grund av ett bristande intresse snarare än dåliga lärare, vilket gör det till ett svårt problem att ta hand om.

    Med mitt inlägg försöker jag endast belysa de komplikationer som ordningsbetygen kan ge, så visst kan det te sig som ett lyxproblem. Dock kan följderna med lite otur bli stora, ty även om inte alla kan ifrågasätta och diskutera så kann det faktum att någon gör det belysa vikten av diskussion och ifrågasättande för alla.

    Ett klimat där ingen, inte ens de som vet bättre, ifrågasätter tjänar i längden ingen på.

  3. Drummeldryg Says:

    Läroplanen säger att lärarna ska undervisa eleverna så att de kan bli fria kritiskt tänkande varelser, och om det ens finns minsta risk för att detta skulle sabbas av ordningsbetygen måste de stoppas!!

    Ordningsbetyg är något av det dummast man kan tänka sig. Vad gör lärarna kompetenta nog att sätta betyg på hur elever uppför sig? Och hur ska de kunna göra en ens i närheten av opartisk bedömning. När jag är ute och undervisar, finner jag mig ofta i situationer av empati – antipati gentemot elever. Och jag är iaf medveten om det, det finns många lärare där ute som inte alls kan se hur de behandlar elever olika. Ordningsbetyg är något otroligt ogenomtänkt, orättvist och farligt just som du beskriver.

    Jag hoppas verkligen att vi slipper sätta sådana betyg, jag är iaf inte kompetent nog att göra det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: