..tillbaka till jättesmaskens


Med ett visst mått av intresse läser jag en bloggpost och inser att många fortfarande lever sina liv i kungadömet jättesmaskens.

Det mesta personen i fråga skriver är egentligen bara påståenden som att kommunismen är motpolen till kapitalism, lite arga slagord och okvädesord. Men mot slutet av texten kommer man slutligen fram till kontentan av det hela:

Jag vill ha fler allmänningar, fler möjligheter för människor att bara vara, utan krav på att producera eller konsumera. Där kravlösheten finns, finns också kreativiteten, där tvånget finns dör den.

Om nu alla bara skall vara, och ha rätt att ta, förkovra sig och skapa, Vem skall då göra arbetet? Vem skall se till att lokalerna man sitter i och inte gör något hålls rena och hela?
Jag gissar att svaret skulle vara att man gör det tillsammans… men då måste ju ändå alla arbeta, och om alla gör det varför skall de inte få lön efter skicklighet och vilket samt hur mycket jobb de faktiskt gör? I verkligheten, till skillnad från i kungadömet jättesmaskens, fungerar det inte så att mat kommer från tomma intet, hus reparerar sig själva och någon osynlig person städar överallt.

Att vara kommunist innebär att jag inte accepterar det tvång vi lever under idag. Att mitt liv till största delen styrs av att skaffa pengar så jag kan överleva, att jag är ett verktyg, en utbytbar bricka i någon annans maskineri. Så i korthet, samtidigt som kommunismen kan ses som en vision måste den ses som något som finns nu i motståndet mot arbetet i den sociala fabriken.

Det tvång vi lever under idag?
För förr i tiden behövde ingen jobba, det fanns ingen svält och alla hade det jättebra, eller hur menar han?
Att mitt liv till största delen styrs av att skaffa pengar
Till skillnad från att skaffa mat genom att odla din mark, plöja din åker osvosv…. ja, tänk om allt vore som i jättesmaskens där ingen behöver göra något.
Industrialismen och kapitalismen har sett till att vi nu arbetar mindre än någonsin tidigare, och man kan (om man drar ned på lyxkonsumtion) klara av att leva helt okej på att jobba 50%. Vad är det för prat om att vara en utbytbar bricka? Har man god kompetens inom ett område så är man svårutbytt, och om man inte vill ingå i någon annans maskineri kan man ju alltid starta ett eget företag.

Jag antar att den så kallade sociala fabriken man skriver om är motsatsen till jättesmaskens, och del i en kommunistisk konspirationsteori eller en röd vision av dantes helvete.

Nåja, det är iag kul att läsa om de röda ideer som finns. Synd bara att verkligheten sätter sig på tvären för dem hela tiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: