Religion och moral


Jag hade nog förväntat mig att vårt samhälle skulle bli allt mer nihilistiskt med tiden, att vi skulle acceptera att moral och etik i första hand är konstruerat av människan, att en högre sanning inte finns. Men tittar man på en godtycklig kvällstidningssida där människor får rösta vad de tror på så inser man att vårt samhälle inte är så sekulärt som man trodde.
Att vi, trots en hög utbildningsnivå, hänfaller till dyrkande av allehanda vidskepelser är beklämmande, men kan mycket väl belysa ett problem med det mänskliga psyket: Man klarar inte av existensen utan något övernaturligt som kan, i teorin, bekräfta våra goda handlingar eller bestraffa de onda. Vår eget moraliska begrepp räcker alltså inte till för att motivera ett leverne som följer de levnadsregler vi bestämt för att kunna leva i ett civiliserat samhälle.

I Religionen inom det blotta förnuftets gränser skriver Kant om detta:

Föreställer man sig en människa, som vördar den moraliska lagen och -något som hon svårligen kan undgå- tänker på, hurudan den värld skulle vara, som skulle ledas av det praktiska förnuftet och som hon skulle skapa sig, om det stode i hennes makt, och detta på så sätt, att hon insatte sig själv som ett led däri, så skulle hon icke endast välja den sådan, som den moraliska idén om ett högsta gott erfodrade, om valet stode henne fritt, utan hon skulle även vilja, att en värld över huvud taget existerade, emedan den moraliska lagen vill, att det högsta goda, som är oss möjligt, skall förverkligas, även om människan själv genom denna idé riskerar att gå miste om mycken lycksalighet för sin egen person, emedan det är möjligt, att denna icke motsvarar de fodringar, som förnuftet uppställer som betingelser. Alltså skulle hon tvingas av förnuftet att alldeles opartiskt, alldeles som om det vore ett verk av en annan dock på samma gång erkänna det såsom sitt, varigenom människan visar, att det hos henne finns ett av moralen framkallat behov att till sina plikter tänka sig ett slutmål till följd av dem.
Moral för alltså oundgängligen till religion och vidgar sig därigenom till idén om en maktägande moralisk lagstiftare utanför människan, i vars vilja det slutmål ligger, som tillika kan och bör vara människans slutmål.

(min fetstil, även om man bör läsa hela stycket, inte endast det fetstilta, markerade jag slutklämmen…..)

Man kan sedan notera hur vår nyfunna moralpanik faktiskt går hand i hand med ökad religiositet och vidskeplighet i alla dess former.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: