Lite sent Om vilksdebatten


Med publiceringen av Vilks rondell-muhammed började, vid det här laget, bekanta scener utspela sig runt om i världen. Stater fördömde, organisationer kritiserade, mordhot uttalades och gröna flaggor brändes. Symboliken i den sistnämnda handligen är fortfarande omtvistad, och lär även i framtiden vara föremål för långtgående studier inom den internationella heraldiken.

Från vissa håll höjdes röster (tex här), röster som manade andra muslimer än extremisterna att höja rösten för att fördömma mordhoten och våldshetsarna. Alla håller inte med, de menar att muslimer inte alls behöver höja rösten, eller ta avstånd, och att en begäran om avståndstagande från religiösa ledare är snudd på rasistiskt.

Hur ligger det egentligen till, borde religiösa ledare inom Sverige ta avstånd från våld och hot om våld, eller ej?
Man skall, naturligtvis, ha klart för sig att ingen måste någonting här, inte egentligen, men vad vore bra för de inblandade? Man skall ha klart för sig att de mordhot som förekommer faktiskt är religiöst motiverade, de har väldigt lite att göra med att Vilks konstnärliga ådra för länge sedan sinat. Om vi alla kan hålla med om denna grundpremiss borde resten vara lätt att komma överens om.

Kan inte religiöst motiverade människor kanske påverkas av religiösa ledare? Det kanske verkar långsökt, men borde inte en andlig ledare på något vis kunna påverka en starkt troende person? Om så en sådan ledare verkligen är emot våld, och vill verka mot våld, vore det då inte naturligt för denne ledare att berätta för sina anhägare att man inte skall döda alla som råkar påpeka att muhammed kanske inte var så bra, eller de som målar lite. Om till exempel KD Göran, han med glasögonen ni vet, imorgon gick ut och sade att det var guds vilja att alla Samer skulle dö, vore det då inte naturligt för en biskop i närheten att säga: ”Nej, Göran ljuger.” (Givet att han gör det).
Hur skall man annars, som religös ledare, kunna se till att religionen inte missbrukas och utnyttjas för personliga syften (Att själva religionens kärna ligger i att utnyttja och kontrollera andra kan vi för ögonblicket skjuta åt sidan, då det inte ingår i religionens officiella beskrivning.)?

Alltså borde vi väl nu vara överens om att religiösa ledare bör försöka se till att religionen inte förvanskas genom att dementera och motverka saker som sägs eller sker i religionens namn men mot dess budskap.

De andra då? De muslimska ledare och förgrundsfigurer som inte är speciellt religiösa, måste de säga ifrån, säga stopp, eller är det ett utslag av islamofobi* att tycka så?
Måste de verkligen det? De måste ingenting. Faktiskt. Men visst borde de, som opinionsbildare, uttala sig i frågan om de vill påverka, om de tycker att något måste göras (Precis som Mohamed Omar faktiskt gör). Att höja rösten och säga stopp är inte att ta ställning emot sitt egen folk, tvärtom, det är att ta ställning för alla muslimer som är trötta på förtryck och våld i religionens namn.

*Islamofobi är en allt vanligare åkomma som med fördel kan diagnostiseras av Ali Esbati. Att vara för privat ägande och mot religiöst motiverade massmord kan vara symptom på att du är Islamofob eller fascistiserad, möjligen kan du, om du har otur vara: Både delar.
Botemedlet? En tripp till gulag kanske.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: