Hur tänkte man nu?


I dagens SVD kan man läsa hur två teologer(!!!) och en företagsekonom ger sig på uppgiften att försöka såga Svenskt Näringslivs julsaga. Det lyckas inte speciellt väl. Vilket nog är bra.

Man börjar direkt att försöka misskreditera ‘sagan om gumman’ genom att helt sonika, och med flit, feltolka den:

Lättlurade kvinnor som läser kultursidorna löper risk att helt spåra ur och dra med sig hela samhällen i köpbojkotter inför julen. Men om vi inte köper varor i affärerna för att ge till varandra, då stryps julens glädje.

Snälla gubbar och gummor får varken julklappar eller julmat. Dessutom kommer de att ha förfärligt tråkigt. De fattiga på andra sidan jorden kommer att bli arbetslösa och ännu fattigare. Men med ökad julhandel skulle både själen, de fattiga och planeten må bättre.

Redan här menar man alltså att de som inte handlar per automatik är snälla, och sedan att sagan skulle påstå att kvinnor är lättlurade när det är uppenbart att ‘gumman’ endast är ett substitut för vilken person som helst. Men att påstå att någon är dum mot kvinnor är ju, som bekant, ett bra debattknep.

Men varför denna enkelspåriga koppling till köpta ting? Varför skulle inte egentillverkade saker eller immateriella gåvor kunna sprida glädje och gemenskap?

Även egentillverkade sager besår av komponenter som köps, tex virke, tyg, etcetc… de uppstår inte bara spontant, hur kul det än skulle vara, ungefär som ekonomiskt välstånd.

Om vi ger varandra av vår tid istället för att skicka julklappar, inte skulle det tömma julen på dess innehåll, försänka samhället i tristess och drabba själen med leda.

Hur menar man nu? Om man ger varandra julklappar, får man inte umgås då… eller?
Man utgår helt enkelt från en något udda upfattning om att dessa två företeelser skulle vara mutuellt uteslutande. Vilket de inte är.
Varför skriver man ‘skicka julklappar’??? Man skickar bara julklappar om man av ngn anledningen väljer att inte närvara fysiskt och umgås. Då oftast för att man endera inte vill umgås, eller för att man har annat för sig, som att umgås med någon annan.

Svenskt Näringsliv gör inte någon skillnad mellan bra och dålig konsumtion. All konsumtion tycks vara bra konsumtion, något som de arga tanterna och farbröderna på kultursidorna inte klarar av att se.

Konsumtion är varken bra eller dålig. Bra för ekonomin, men dålig? Det torde vara grundat i subjektiva värderingar, och måste därmed förkastas.

Konsumtionskritiken går inte alltid ut på att sluta handla, utan om att välja den handel som hjälper de fattiga. Vi är överens om att handel, rättvis handel, är ett bra sätt att hjälpa de fattiga.

Vilka vi?
All konsumtion är bra för att hjälpa de som producerar varorna. Speciellt om dessa producenter är fattiga, för då får de jobb, och jobb är faktiskt ett bra sätt att tjäna pengar.
Det finns inte, för övrigt, någon moralisk skyldighet att ge bidrag till någon, ingen universell moralisk kod som gör dig till en bra människa eftersom begreppet bra människa är olika för varje individ.
För övrigt är rättvis handel, rättvisemärkta varor, något som i stor utsträckning slår ut de producenter i u-länder som inte redan är resursstarka nog att börja med det.

Och vad hände med klimatfrågan, förmodligen det som i sagan benämns ”planeten”? Svenskt ­Näringsliv är ganska ensamt om att vägra se dilemmat som finns även mellan rättvis handel och ­risken för klimatförändringar.

Frågan är väl om det finns någon klimatfråga… och om den nu finns så vet vi att västånd är ett utmärkt sätt att minska utsläppen, för endast när människor kan sluta tänka på att skaffa mat för dagen kan de fokusera på annat.
Give a man a fish, and you feed him for a day. Teach a man to fish, and you feed him for a lifetime.
När u-länder också blir rikare kommer deras produktion att effektiviseras, och utsläppen att minska, precis som de gjort i dagens i-länder.

Vi förstår att Svenskt Näringsliv hamnar i svårigheter när man tar till orda i en komplex fråga i form av en julsaga på annonsplats. Nyanser måste få falla bort och det är säkert många olika intressenter som haft sitt ord med i laget, men måste det bli så här plumpt?

Ohoj! Debatt på hög nivå! Svenskt Näringsliv är lite dumma… tihi!
Nu får det vara nog.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: