Skulden


Människan tycks, om man får tala generellt, ha en otrolig förmåga att ta på sig skuld för saker de inte borde känna skuld över. Man ser det ofta, människor tycks känna skuld om de lyckats väl i livet. De måste ursäkta sig, ge till välgörenhet, och dela med sig av sin framgång. Om någon gjort något bra och rättmätigen får beröm ser personen i fråga lite from ut och rabblar något om att det egentligen inte var så mycket och att det var andras förtjänst istället för att ta emot den gratifikation personen verkligen förtjänar.
Stora delar av vänsterpåolitiken går ut på skuldbeläggning. De som tjänar mycket pengar bör känna skuld för detta, och skall betala för dem som inte lyckats. Det är de ju ändå ‘skyldiga’ samhället och sina medmänniskor menar man, trots att en sådan skyldighet inte existerar.
De som byggt upp en förmögenhet på ett ‘rent’ vis skall vara stolt över detta. Naturligtvis finns det också mäniskor som inte lyckats på grund av sin egen förmåga, utan snarare på grund av att de är kompisar med makten. Vi ser det bland annat i Venezuela och Ryssland. Man lyckas för att man håller sig väl med makten. Detta är något som tenderar att dyka upp främst i länder med en stor stat, där staten helt enkelt kan premiera de som står den nära.

Men det är egentligen inte statligt utdelade räkmackor jag vill skriva om utan om människors omotiverade känsla av skuld och hur den utnyttjas. Den utnyttjas inte bara av politiska partier. Det vanligaste fallet av nyttjande av andras skuldkänslor torde vara religioner(Inte alla, men många). Man har en arvssynd, man syndar, man måste göra bot, ge almosor, köpa avlatsbrev och så vidare. Detta är illa nog. Man får människor att känna sig skyldiga över saker de inte har någon skuld i, man får dem att be om ursäkt för att de är dem de är, och sedan utnyttjar man det. Detta torde vara en av de mest ondskefulla företeelserna vi har i dagens samhälle. Men man tar också det hela steget längre. Man låter inte människor känna sig stola över det de verklige ådstakommer, om de gör något bra av egen förmåga så är detta helt plötsligt guds förtjänst. Man förminskar en människas bedrifter till ett gudomligt ingripande, och låter inte henne(människan) vara stolt över sin egen förmåga.

Om en människa däremot misslyckas är det hennes eget fel, och ofta på grund av synd, eller frånvaro av renlevnad.

På senare tid har vi sett nya sätt att utnyttja människans förmåga att känna skuld. Jag pratar om miljörörelsen. Avlatsbrev har bytts mot utsläppsrätter, och fortfarande är det de som lyckas som skall känna störst skuld. Så det är alltså inte endast fanatismen som gör att miljörörelsen och religioner påminner starkt om varandra, inte endast den blinda tron. Det är hur man utnyttjar människors skuldkänslor för att förminska och förringa dem, få dem att göra som man vill.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: