Matchanalys, Sverige – Ungern


Gårdagens match mot Ungern var intressant på många vis. Det var VM-Kval, Sverige spelade, och givetvis undrade alla om 3-5-2 skulle vara just 3-5-2 istället för 5-3-2 som mot Albanien.

Det började väl…. sådär. Sverige var horribelt dåliga under första halvlek, den enda spelare som verkade prickat rätt var Isaksson, och tur var väl det. Han höll ett blekt Sverige kvar i matchen när ingenting verkade fungera.

Det Ungerska innermittfältet passade korta, snabba pentagram runt de svenska innermittarna, och spelade precis som Sverige själva vill spela. Med ett havererat mittfält blev det svårt för Sverige att riktigt få till något spel, och det var med viss lättnad man såg att det stod 0-0 när domaren blåste av för halvtidsvila.

I andra halvlek såg vi ett piggare Sverige som helt plötsligt vann mer boll högre upp i banan (dock utan att dominera), och ‘Kongo-Kim’ slet som ett djur från sin offensiva mittfältsroll. Det var så med stor lättnad (och viss tacksamhet) man fick se Kim nicka in 1-0, och man såg hur nervknutarna löste upp sig en aning i det svenska laget.
När Holmén så forcerade in 2-0 kändes allt så mycket bättre, och man insåg att detta skulle vara svårt att tappa. Vilket skulle visas.

Ungerns tröstmål i slutminuterna spikade slutresultatet 2-1, som vi fan ska vara riktigt nöjda med. Men vad var det som inte fungerade igår?

För det första var det innermittfältet. Daniel Andersson är inte bollskicklig nog för att spela i ett lag där man vill dominera mittfältet. Han klarar inte tempot, och stannar ofta upp i onödan med bollen. Vi behöver passningsskickliga spelare på det defensiva mittfältet om vi skall kunna hålla boll, och jag har fan ingen aning om varför Daniel Andersson spelar när vi har Rasmus Lindgren vilken torde ha ett bra mycket högre tempo i kroppen än ‘Sidleds-Danne’. Jag skulle gärna se, iaf i en träningsmatch, Svensson och Lindgren tillsammans på mittfältet. Men jag misstänker att det aldrig kommer att ske. Lindgren tycks vara på god väg att utvecklas till näste Zetterberg. Det var dock kul att Sebastian Larsson, trots ovan position, gjorde bra ifrån sig.

Höger mittfält. Micke Nilsson låg alltför ofta alltför långt ned i banan, och klarade inte av att matcha Holméns offensiva löpningar och rörelse. Med Svensson och Linderoth friska bör denna plats gå till Sebastian Larsson vars frisparkar vi inte har råd att undvara.

Anfallet. Henke och Zlatan. Visst låter det bra? Men det finns ett problem…. ett problem som kanske verkar litet, men som är ganska stort. Både Henke och Zlatan är först och främst framspelare snarare än Strikers. Henke, nickar, skarvar, och touchar bollen vidare på ett tillslag mot en, förhoppningsvis, löpande och rörlig forward. Zlatan är target, tar ner och suger åt sig bollar, håller undan, och passar vidare. Men ingen av dem tar löpningarna när den andre spelar vidare, vilket gör att många riktigt bra passningar aldrig finner någon mottagare. Att spela dem tillsammans är ett djävla slöseri. Låt dagsformen avgöra och spela Rosenberg eller Elmander (när han är hel) bredvid, så komemr vi få ett fan så mycket rörligare anfallsspel.
Ärligt talat så var Zlatan riktigt, riktigt bedrövlig igår. Sämre än Kenneth Andesson är denne passerat bäst före datum. Han borde bytts ut i halvtid till förmån för Rosenberg.

Men vaffan, 3 poäng, jag klagar inte. Jag är nöjd… som ‘Henke’ skulle ha sagt. 3-5-2 då? Jotack… jag tror faktiskt att det kan fungera bara vi får ett innermittfält som är bättre med boll, och lite mer vana med det nya systemet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: